BAKOM REGNBÅGEN

"Bakom regnbågen" är ett projekt om färg. I ett halvt sekel har jag målat solnedgångar och regnbågar. MEN VAD FINNS BAKOM REGNBÅGEN?

HIMMELSSVART
Utställningen har undertiteln Himmelsblått – vi celebrerar att det är 36 år sedan amerikanerna landade på månen och den blå himmeln blev himmelssvart. (Se gärna det filmade föredraget!) VAD HÄNDER I HUVUDET PÅ EN LANDSKAPSMÅLARE NÄR MÄNNISKAN FAR TILL MÅNEN? "Sommarkväll 1969", var ett av svaren.

ATT BLI SVENSK
Under den s.k. högmodernismen på 50-talet var landskapsmåleriet nedvärderat och blev därför intressant för en då ung och motvalls målare. Den andra anledningen till mitt landskapsmålande kan vara att jag som invandrare (med flyktingstatus 1943), undrade om landskapsmåleriet från 30 - talet kunde vara en nyckel till det svenska?

SOMMARKVÄLL
Men det svenska landskapet var i förvandling. På 60-talet accelererade strukturrationaliseringen och storskaligheten. Datoriseringen var på gång. Giftbesprutningen och utsädesbetning började ta kål på rapphönsen o.s.v. Så kom 1969, som sagt, och blicken vändes mot rymden… Ungefär där tänker jag stanna med den "historiska delen".

LIVET GÅR VIDARE
Utställningen i övrigt visar mitt förhållande till landskapet och FÄRGEN idag. Största utrymmet tar den rörliga väggen "Bärbar solnedgång 1990 – 2005".

UNI ELLER MULTI?
Frågan om universum i själva verket är ett multiversum lämnar jag gärna obesvarad. Mer bestämd är jag beträffande sambandet mellan hjärnan och den yttre rymden och tror på fördelar med samkörning av hjärn- och rymdforskning. Därmed avslöjas mina rötter i 1900-talet. En äldre tradition (mångtusenårig) har präglat idén om möjligheten att bygga visuella modeller av verkligheter. Exempel på en sådan modell är mina målningar: "En teori om universums fortplantning" och "Idén om färg som passage mellan det mentala och fysikaliska".
     Pippi Långstrump har sagt: "Om det komplicerade måste man tala med största möjliga enkelhet". När det gäller utforskning av något så invecklat som "mikrokosmos", kan måleri vara en möjlig väg – tror jag. Att försöka framställa något som egentligen inte finns är en annan favoritväg. Metoden är att till maximum befria humorn från dess sedvanliga verbal-narrativa ingrediens. Den rest som då kvarstår skulle (enligt hypotesen) bilda något som kan kallas abstrakt humor.
    Har rymdforskningen gjort några framsteg tack vare mitt projekt "Abstrakt humor – måleri i vetenskapens tjänst"? Troligen är det för tidigt att redan nu vänta sig ett svar…

Enno Hallek